Han hade väl inte mycket val och jag antar att han kände sig rätt ensam där på slutet. Kan tänka mig att han är lite bitter för att ingen annan vågade stötta honom och att han fick stå där själv. Att irländarna röstade Ja gjorde ju inte saken bättre.
Tror att folk är lite uppgivna just nu rent generellt, och det är klart, ingen orkar konstant ligga på och kämpa i motvind som det ju innebär när man sticker upp mot överstatligheten.
Inte bara kämpar man mot ett väldigt väloljat och korrupt maskineri men även mot befolkningens rädslor och motvilja att se sanningen i vitögat och agera en masse.
All heder till Vaclav Havel iallafall, vilken kämpe. Vi har förhoppningsvis inte hört det sista från honom.
Kan du tänka dig folk av hans kaliber i våra nuvarande regeringalternativ?
Inte jag heller...suck.
Sossarna bevisade ju med sin kongress nyligen att de är samma skit som borgarna i princip.
Nyansskillnader av grått, det är en sorg att åskåda. Vaddå vänster-höger? Det är ju samma.!
Besvikelsen var stor i leden och ute bland kommunerna det är svårt att undgå när man läser de olika bloggarna, förvisso ett gott tecken.
Nu är det snart jul och folk har annat att tänka på. Sedan är det grått kallt och början på ett nytt år men när väl våren kommer, det är valår, och det har blivit mer och mer uppenbart att nuvarande färdriktning är recept för en katastrof... ja då tror jag nog att till och med den snälla svensken, förhoppningsvis den sovande tigern, kan vakna till liv och på allvar börja ifrågasätta.
Detta måste onekligen till för att gjuta lite civilkurage i de politiker som tänker men inte vågar tala.
Jag tror nog det kommer att börja mullra ute i kommunerna inom en överskådlig framtid.
För jag menar...Det är ju oundvikligt. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar